Brunbjörnen känns igen på sitt stora huvud, små ögon och öron samt puckeln över frambogen/skulderpartiet. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till mörkbrun. Yngre björnar har ofta en ljusare halsbandslik teckning runt halsen. Längd från nos till är cirka 2,8 m, mankhöjd cirka 1,5 m. Vikten varierar beroende på årstid, men är som störst på hösten innan vintersömnen. Medelvikten för en hanne är 100–300 kg, för en hona 60–200 kg. Den största brunbjörn som fällts i Europa sköts i Buddbyn utanför Bodens kommun under 90-talet
Vartannat år föder honan en till fyra ungar som väger mellan 1 till 2 kg vid födseln. Ungarna uppfostras helt av modern och lär sig att klättra upp i träd vid tecken på fara. Ungarna stannar hos modern 1.4–1.5 eller 2.4–2.5 år beroende på deras deras viktuppgång och ett andra år har en positiv effekt på vikten, speciellt om kullen består av en till två ungar.
Nyligen publicerade i Proceedings of the Royal Society of London ett resultat från Björnprojektet där man kommit fram till att björnhonor väljer att para sig med så många hanar som möjligt för att undvika att hanarna dödar avkomman. Hanarna gör detta för att honan ska kunna bli dräktig igen så att hanen kan sprida sina gener vidare. Om hanen däremot känner igen honan så lämnas ungarna ifred
Jakt på björn beskrivs redan av Olaus Magnus och är alltsedan dess omskriven. I samband med denna jakt nämns även ett särskilt begrepp, björnfrossa, vilket får skytten att börja darra av skräck för björnen. Vissa teorier vill leda detta fenomen tillbaka till tiden när den europeiska grottbjörnen ibland konkurrerade med människan om grottorna.
Under 2007 fälldes det 181 björnar i Sverige, 3 färre björnar än Naturvårdsverket beviljat licens för. År 2008 beslutade Naturvårdsverket jaktsäsongen till 21 augusti och 15 oktober under vilken 233 björnar fick fällas.
Den dyngstid som björn får jagas på dygnet är from 1 timme före solens uppgång tom 2 timmar före solens nedgång.
Det är ovanligt att brunbjörnar dödar människor, men cirka 1–2 olyckstillbud inträffar årligen i Sverige och de är sällan allvarliga. I Norden finns bara en handfull kända dödsfall under en 100-årsperiod som följd av björnattacker.
Under 2004 anfölls åtta bärplockare i Rumänien, varav en dog till följd av att björnen varit rabiessmittad. I Centraleuropa uppkommer också problem med björnmöten eftersom somliga björnar ibland gör räder in i städerna för att leta efter föda.
Vanligtvis blir man nafsad – riven eller biten – och ofta är björnen skadskjuten vid attacken. I andra fall kan man ha kommit i en zon mellan björnhona och björnunge, vilket gör honan aggressiv och försvarsinriktad.
Följande situationer anger Skandinaviska björnforskningprojektet som speciellt farliga:
Det bästa skyddet är att undvika dessa möten. Man kan även bära en bjällra för att varna björnen att man är i farten. Vid ögonkontakt med en björn kan man lugnt och försiktigt prata och gå därifrån. Man kan lämna exempelvis flugfiskespö för att avleda den. Men ta inte av ryggsäck eftersom den kan fungera som skydd mot bett. Om man springer iväg kan björnen istället få impulser att anfalla. Man ska inte heller skrika eller göra hotfulla rörelser mot björnar i Skandinavien. Ofta är den första attacken en skrämselattack eller skenmanöver och björnen stannar några meter framför inkräktaren. Björnen vill skrämma iväg inkräktare. Om björnen börjat anfalla ska man lägga sig ner på marken i fosterställning och sträcka armarna över huvudet för att skydda nacken mot bett.
Förfarandet för fennoskandiska brunbjörnar kan skilja sig mot andra björnar i olika delar i världen. Isbjörnen eller vissa björnar i Nordamerika kan attackera människor som följd av jakt på föda och därför skiljer sig förfarandet åt mellan olika björnsorter.